Tobbes vardag

Helgen startades med fredagmorgon, då jag på jobbet peppade upp eleverna som skulle ta sig an nationella proven i engelska. Sen hade jag ett so-prov med en grupp elever som klarade av frågorna mycket bra. Sen var det raka vägen till tågstationen, med ett snabbt stopp hemma för att hämta kostymen och ryggsäcken, och sätta sig på tåget med riktning mot Älmhult. Det värsta med att åka till en liten satd är alla dessa tågbyten. I Alvesta fick jag vänta 1,5 timme på tåget. Passade på att gå till en lokalpizzeria och åt en grekisk rätt med grillspett och toskansk kryddad klyftpotatis. Till min förvåning, riktigt gott.

Pappa och mamma hade åkt till Älmhult några dagar tidigare för att hjälpa mormor med förberedelserna. På stationen mötte pappa mig och vi gick till en skoaffär. Hittade inga prisvärda, tog beslutet att köra på med mina mörkbruna Hushpuppies. Köpte en smal svart slips iallfall. Väl hemma hos mormor togs man emot med kaffe och kakor. De vet om min tveksamhet kring kakor, så endast en kaffekopp lades fram till mig. Bra så.

Kvällen fortlöpte med sedvanligt kortspel; Canasta. Rätt omständligt spel, men riktigt roligt. Far och jag var i lag och förlorade knappt två gånger. I sedvanlig palmqvistiskt anda skyllde vi på varandra.Jag VET att jag spelade rätt.

Lördagsmorgonen startade bryskt med morbröderna kom vid halv tio-tiden och syskonen kom vid 11-tiden. Kaos är ett milt uttryck som rådde i mormors lilla trea som vid den tidpunkten rymde 13 personer. Det sista ordnades, kostymerna och klänningarna kläddes på. Jag inspekterade bror, som dagen till ära hade västen på sig, och såg mina skor som jag har letat efter på honom. Påpekade mjukt denna vedervärdiga tilltagelse och hans kommentar var; "Tja, de fanns hemma hos mamma..." Det är så min bror.

Väl på festen på kommunens allokal, med Arbetsförmedlingen bredvid serverades mammas potatisgratäng, mosters rostbiff, mormors sysslings nåntings lax, sallad, mammas piroger, frallor och bringa med svampstuvning. Riktigt gott och man blev riktigt mätt. Givetvis skulle man vara en god barnbarn och hjälpa till med att duka av och hälsa fint på folk. Syster och jag visade inte våra bästa sidor med att hantera kaffekoppar på hög och några föll lite här och där. Förvånansvärt nog blev det bara en kopp som gick sönder.

Till skillnad från att vara på i min generations fester till mormors generation så bröt man upp festen lite tidigare än vad man är van vid. Halv sju gick den sista gästen. Nåväl, mer tid till efterfest för närmaste hos mormor. Några öl och ett par whisky, så kände flesta av oss den annalkande tröttheten efter den intensiva dagen. Och klockan halv elva släcktes den sista lampan i mormors lägenhet.

Halv sju steg den första upp och slamrade igång i köket. Finkänsliga öron kunde givetvis inte undgå denna slammer, medan jag fortsatte att sussa sött. Runt halv tio steg jag upp, stärkt av god sömn på ett tältsäng, och intog frukost bestående av en kopp kaffe. Lunch serverades av allt som blev över från gårdagen. Inte mig emot, god mat tas alltid tacksamt emot. Massa adjö och "vi måste ses snart igen". Tåg, vänta länge i Alvesta, hem till Örebro vid middagstid.

Det roligaste är ändå att träffa mormor. Så skönt att se henne så klar i huvudet och på skojhumör hela helgen genom, trots att hon fyllde 95 år. Hoppas det håller i sig för henne livet ut.