Tobbes vardag

Phew! Vilket dygn! Jag hann med allt igår. Hann att undervisa. Hann att komma iväg i tid till tåget. Hann träffa tjejen på utsatt tid och plats. Väl på plats bestämde vi att jag skulle stanna fram till morgonen. Några extratimmar med tjejen tackar man inte nej till. Först bytte vi presenter. Det blev bra - både hon och jag blev nöjda. Lite synd att det ska vara så att man måste ge presenter till varandra bara för lite amerikanskt jippodravel och inte låta det vara otvunget. För oss brukar det inte vara så. Lite småpresenter till varandra bara för att överraska eller uppmuntra. Behövs i den gråa vardagen.

Vi gick till anslutande restaurang till hotellet och frågade om det fanns några lediga bord. Servitrisen svarade med att det fanns, men bara på lite otympliga ställen eftersom det var många som har bokat till fotbollsmatchen Liverpool-Arsenal ikväll.

Ett stort leende började visas på mitt ansikte och tjejen vet om mitt lite överdrivna intresse för fotbollen och ryckte lite i min arm och sa; Nu är det vår kväll, ingen fotboll! Det var ju sant, men försökte lirka lite och höll nästan efter att lovat mutor med drinkar och skvaller om fotbollsspelarna få med henne att kolla på matchen med villkoret att jag inte fick sjunga eller skrika under matchen. Taget, tänkte jag.

Tyvärr föll det på att restaurangens sölighet med att servera mat och att både jag och hon blev riktigt trötta. Vi bad till och med att få efterrätten uppskickat till hotellrummet, vilket gick bra. Service! Väl i rummet efter att ha ätit efterrätt gick vi och lade oss. Man är ju inte ung längre. Morgonen var ingen höjdare. Upp halv sex för att hinna med tåget hem och jobbet, lite sömndrucken säga hejdå till tjejen som också var tvungen att gå upp tidigt.

En kort tid att ses - men en bra tid. Går med lite lättare steg idag och har mitt myshumör påslaget. Nu är det 1,5 vecka kvar. Det går fort. Så länge man sysselsätter sig. Och fan vad jag ska sysselsätta mig.