Större än vad jag tänkt
Den där konferensen som jag pratade om var lite större än vad jag trodde. Det brukar vara en regelbunden sådan med tre års mellanrum. Den senaste för två år sen var det över 300 deltagare som kom och man var tvungen att tacka nej till över 100 anmälda på grund av utrymmesbrist.
Man var inte kaxig inledningsvis. Men efter ett tag blev man varm i kläderna och började greppa det hela.
Men jag kom dit en aning stressad. Jag hade planerat det så väl. Åka från skolan ett par timmar tidigare med en grupp elever för att bege oss till valstugorna för att samla in information och prata med folket därborta. Väl på plats inser jag att valstugiorna öpnnar lite senare än vad jag trott. Inga problem, tänkte jag och skickade sms till kollegan och hälsade att eleverna kommer lite senare till nästa lektion. Fick ett rungande nej med anledningen att de skulle ha en föreläsare vid utsatt tid och som hade tagit lång tid att fixa.
Fick lösa det så att jag tvingade eleverna att hänga på låset till stugorna för att få första möjligheten till pratstunden och därefter piska iväg dem tillbaks till skolan. Det hela löste sig bra ändå. Eleverna fick sin information. De hann tillbaks och jag förlorade bara två år av min livstid på grund av stress.
Man var inte kaxig inledningsvis. Men efter ett tag blev man varm i kläderna och började greppa det hela.
Men jag kom dit en aning stressad. Jag hade planerat det så väl. Åka från skolan ett par timmar tidigare med en grupp elever för att bege oss till valstugorna för att samla in information och prata med folket därborta. Väl på plats inser jag att valstugiorna öpnnar lite senare än vad jag trott. Inga problem, tänkte jag och skickade sms till kollegan och hälsade att eleverna kommer lite senare till nästa lektion. Fick ett rungande nej med anledningen att de skulle ha en föreläsare vid utsatt tid och som hade tagit lång tid att fixa.
Fick lösa det så att jag tvingade eleverna att hänga på låset till stugorna för att få första möjligheten till pratstunden och därefter piska iväg dem tillbaks till skolan. Det hela löste sig bra ändå. Eleverna fick sin information. De hann tillbaks och jag förlorade bara två år av min livstid på grund av stress.
Kommentarer
Trackback