Tobbes vardag

Innan jag åkte iväg till Spanien så pratade jag lite med tjejen att det inte kommer bli så måmga sms och samtal mellan oss när jag är borta. Allt blir så mycket dyrare och vi är ganska frekventa av oss att meddela varandra på olika sätt hur det är med oss. Det ger oss en trygghet och det är också vårt sätt att visa varandra omtanke.

Jag löste detta med att kontinuerligt skriva brev till henne. Berättade lite om vad som har hänt eller om något speciellt jag tänkte på just då. Sådär höll jag på i två veckor. När jag berättade för min reskamrat om att jag skrev brev fick jag massa pikar, visserligen med värme, men ändå att det skulle vara något åt det fåniga hållet. Jag är ju iallafall tillräcklig trygg i min manlighet att jag fortsatte skriva brev och jag visste att det uppskattades av tjejen väldigt mycket.

Men är det bara jag som saknar breven? Jag hyllar också smsen, mailen, msn och mms - de har underlättat vardagen något så otroligt, men allt blir så flyktigt. Man kan skicka ett sms för stunden och man kan radera ett sms genom ett par knapptryckningar. datorn kan krascha och alla ens mail försvinner i någon cybersk sophög och kan aldrig bli återfunna.

Ett brev är så mycket stadigare. Man kan ta på det. Det krävs så mycket mer omsorg när man skriver ett brev. Och det är så mycket lättare att kunna bevara dem. När jag flyttade för ett drygt år sen och sorterade om bananlådorna hittade jag en hög med massa brev. Läste dem och blev alldeles varm i hjärtat. Jag kan knappast påstå att det ger samma känsla när jag läser gamla mail från förra månaden. Eller för den delen utprintade mail med maskintext.

Så jag slår ett slag för brevet!

Nu blev det så att vi skickade massa sms till varandra ändå och några samtal blev det också. Så jag har förberett mig med defillibrator och direktlinje till sjukhuset när jag får veta räkningen för min senaste mobilmånad.